Varma kroppar

Titel: Varma kroppar

Författare: Isaac Marion

Serie: -

Antal sidor: 288

Förlag: Mix förlag

Utgivningsår: 2012

 

Världen har fyllts av zombier och ingen vet varför. R är en av dem. Zombier har inga egna känslor eller minnen - men om de äter av en människas hjärna återupplever de scener ur den personens liv. Det är så det går till när R blir förälskad. Han dödar en ung man och övertar hans kärlek till flickvännen. Nu har R ett mål i tillvaron. Han vill hålla kvinnan gömd från de andra zombierna och se till att hon överlever. Den unge mannens känslor blir som en drog för R; bit för bit äter han av pojkvännens hjärna. Scen för scen upplever R hans liv, och det förändrar honom för alltid. 

Jag har haft den här boken stående i min bokhylla nästan för alltid, och anledningen till det är väl att jag har varit lite rädd. Mest för att jag aldrig någonsin hade läst en zombie-bok innan plus att just den här boken hade fått lite blandad kritik bland bokbloggarna. Dessutom hade jag försökt läsa boken en gång tidigare, men lagt ned den då jag tyckte att början var förskräckligt långsam och seg. Men den här gången bestämde jag mig för att det var dags att läsa ut den och jag började med en läsning på sjuttio sidor för att komma in i boken ordentligt, trots att jag skulle till skolan dagen efter.

Förvånande var boken faktiskt väldigt lätt att läsa när man kommit in i den och allt flöt på med ett mycket bra tempo och trots att den inte var sådär jättespännande hela tiden så tänkte jag inte dess mer på det utan sidorna bara flög fram. Bladvändare tror jag att det kallas.

R måste nog vara en av de konstigaste zombierna jag hört talas om. Eller vad kan jag säga när det här är första zombieboken jag läst? Men jag gillade honom, faktiskt. Det enda som är lite tråkigt med hans karaktär är att man inte fick veta speciellt mycket om hans bakgrund, innan han blev en hjärnätande zombie. I och för sig så gjorde ingen zombie det och det var som en grej som hände när man blev en zombie, att man tappade alla minnen om vad och vem man var innan. M tycker jag också hyfsat mycket om eftersom att han faktiskt hade en sorts karaktärsutveckling och konversationerna mellan R och M var bland det bästa i boken. Julie hade jag däremot lite problem med då jag tyckte att hon handlade lite onaturligt i ganska många lägen, fast vad vet jag, jag kanske också hade blivit kompis med en zombie under en apocalyps. Nja, men vad jag menar är bara att jag tycker att Julie accepterade ganska mycket saker väldigt snabbt och hennes handlingar kändes bara så fel i vissa lägen.

Språket och översättningen var inte något speciellt, men jag gillar som sagt konversationerna mellan R och M riktigt mycket. Dessutom tyckte jag att Marion lyckats få med ganska mycket underliggande humor i boken, vilket var bra eftersom att den här som en väldigt seriös och djup bok hade nog blivit ett fiasko. Jag är däremot intresserad att läsa en annan bok av Marion, fast då på originalspråk.

Trots att jag var väldigt osäker på om jag skulle gilla boken så gjorde jag det ändå och om du inte har något emot lite zombier som äter hjärnor då och då och om handlingen intresserar dig tycker jag definitivt att boken är värd en chans.

Betyg: 3,5/5
Bokens första mening: "Jag är död, men det är inte så farligt."
Originaltitel: Warm Bodies

Jag, En

Titel: Jag, En

Författare: David Levithan

Serie: -

Antal sidor: 336

Förlag: X publishing

Utgivningsår: 2013

En vaknar upp i en ny kropp varje dag. Varje dag ställs En inför nya situationer, nya relationer, nya sammanhang. En ny familj, nya vänner. Men ingenting varar. Ingenting får en fortsättning. Om man byter kropp varje dag är det otänkbart att knyta an till någon. Omöjligt att hitta kärleken.
Ändå är det precis vad som händer. En blir handlöst förälskad i Rhiannon, flickvännen till Justin, vars kropp En lever i för en dag. Något som leder vidare till nästa omöjlighet: Att hålla fast vid den man älskar när man aldrig får stanna kvar.

En och Rhiannon ställs inför en utmaning okänd för de flesta, men frågan är den tidlösa, eviga: Kan kärleken verkligen övervinna allt? Överskrida alla gränser?

Först och främst måste jag bara säga: omslaget till den här boken är så himla fint! Ett av mina favoriter just nu faktiskt. Det var även omslaget som gjorde att jag fick upp ögon för den här boken. Det är väldigt annorlunda jämfört med många av böckerna som släpps nu på senaste tiden, så det är faktiskt skönt med ett omslag som inte pryds av en tjej som mest troligt är iförd en balklänning.

Boken handlar alltså om En, som byter kropp varje dag tillsammans med alla saker som det innebär. Det är just konceptet som gjorde mig väldigt nyfiken på boken, när jag först hörde talas om den dök det upp flera frågor i mitt huvud, alla i stil med "hur ska Levithan fixa det här?", för det kunde ha skötts på olika sätt. Jag tycker faktiskt att utförandet av idén är riktigt, riktigt bra. Så bra att jag inte tänkte dess mer på hur konstigt det egentligen är med en "själ" som byter kropp varje dag och hur denne själ kunde vara tjej ena dagen, och kille nästa. Utförandet av idén var alltså väldigt bra, och jag gillar även hur man (trots att En var i olika kroppar varje dag) kände att "själen" inuti kroppen En spenderade dagen i alltid var En. Det känns som att Levithan lyckats bra med det med tanke på att En inte har något utseende du kan koppla honom till direkt, men samtidigt kunde jag alltid se honom och hans personlighet framför mig medan jag läste. (okej, skriver "honom" och "han" även fast En faktiskt inte har något klart kön, men annars blir det lite svårt för mig att skriva den här recensionen)

Förutom En finns det många karaktärer i boken, eftersom En spenderar varje dag i en ny persons kropp och den personen har reationer till sin familj, flickvän/pojkvän, vänner osv. De viktigaste, som man får följa under hela resan genom boken är däremot bara En, Rhiannon, Rhiannons pojkvän Justin och en karaktär som man stöter på senare i berättesen (och därför kommer jag inte nämna hen med namn). Jag tycker att speciellt En är en väldigt uttänkt karaktär, eftersom att han har så utstående personlighet att du alltid känner att det är En som är där inuti och att det inte spelar någon roll om En spenderar dagen i en tjej eller killes kropp. I övrigt tycker jag också att de flesta karaktärerna var uttänka och i överlag mycket bra.

Jag gillar verkligen Levithans språk (som jag tycker lyste igenom trots att jag läste den svenska översättningen) och jag tycker att sättet han skriver på är väldigt bra och passar den här boken som handen i handsken. Måste även ge en eloge till översättaren Helena Hansson som jag tycker gjort ett väldigt bra jobb som lyckats överföra så mycket av språkets känsla till den svenska versionen.

Till sist måste jag även skriva av mig lite om handlingens fart. Jag drogs in direkt i bokens värld och när jag väl börjat läsa den kändes det inte som att jag kunde sluta, för jag ville bara veta hur det skulle gå för En och Rhiannon, men förutom det hade boken en speciell känsla över sig när jag läste den så det kändes som att jag aldrig ville sluta läsa. Däremot blev jag lite leds efter runt 150 sidor eftersom att det kändes som att boken malde på i samma tempo, men efter ett tag drevs tempot upp och det blev genast mer intressant igen. Nu till ett minus, slutet. Det kändes verkligen som en cliff-hanger, och vad jag vet så är det här en bok utan uppföljare? Om det är som jag misstänker (alltså ingen uppföljare) var slutet lite för abrupt för att jag ska gilla det, speciellt om jag inte kan läsa vad som händer efteråt.

Sammanfattningsvis är Jag, En en bok som jag verkligen rekommenderar de flesta av er att läsa. Om ni gillar YA och contemporary med en liten tvist tycker jag definitivt att ni ska testa er på att läsa boken. Däremot skulle jag inte rekommendera boken till er som är väldigt noga med att allt ska vara realistiskt eller att det ska finnas förklaringar för allting, för det finns det inte i denna bok.

Betyg: 4/5
Bokens första mening: "Jag vaknar."
Originaltitel: Every Day

100 barn gör författardebut!

Det här inlägget kommer handla om Berättarministeriet samt boksläppet "Restips för utomjordingar", en icke-vinstdrivande stiftelse som arbetar för att inspriera barn och ungdomar i områden med hög arbetslöshet att erövra det skrivna ordet.

Hundra barn mellan åtta och fjorton år från Järva och Södertälje medverkar i boken "Restips för utomjordingar" som släpptes förra tisdagen (16/4) i samarbete med Bonnier Carlsen. I boken får man ta del av de medverkande barnens tankar och erfarenheter om olika saker som hör till livet i Sverige och världen, som t.ex. vad som gör människor ledsna och glada och hur man får vänner på jorden.
Jag har själv inte läst boken, men den verkar intressant och jag skulle mycket väl tänka mig att läsa den när jag har fått lite mindre olästa böcker i bokhyllan. Jag tycker att det alltid är bra och lärorikt att läsa (och få veta) om hur andra känner i olika situationer eftersom att alla människor på jorden är individer och därför känner (och tycker) på olika sätt.

Om du vill läsa mer om Berättarministeriet eller om boken råder jag er att klicka er in här.

 

Alla intäkter från försäljningen av boken går oavkortat till Berättarministeriets skrivarverkstäder.

Påsklovsläsning

Hej! Nu var det ett tag sedan sist. Har tänkt skriva det här inlägget sedan i måndags, men internet har inte riktigt haft lust att samarbeta. Ungefär halva påsklovet har redan passerat, men det är först nu det känns som att jag kommit in i ett riktigt "flow" med läsningen.

• The Battle of the Labyrinth - fortsätter i och med denna bok läsningen av Percy Jackson and the Olympians. Läser den just nu och det är otroligt kul att vara tillbaka i Percy's värld!
• Midnattsgränden - läste ut denna igår och den var helt okej, mer tankar och åsikter kommer i en recension senare i månaden.
• Häxmästaren - har haft boken stående i bokhyllan ganska länge och snart tror jag nog att det är dags att ta tag i den. Verkar faktiskt riktigt mysig och det var rätt länge sedan jag läste något som var "riktig" fantasy, så det ska bli kul.
• Berättelser från Engelsfors - Har redan läst några berättelser i denna och tycker starkt om det jag läst, allt från själva berättelserna till de olika tecknarstilarna och tolkningarna på karaktärernas utseenden. Ska i alla fall läsa ut boken på lovet och recension kommer nog att komma ganska kort efter det.
• Berättelser från yttre förorten - Även denna har stått i bokhyllan ett tag, helt oförståeligt eftersom den är ganska snabbläst och då jag verkligen vill läsa den. Precis som Berättelser från Engelsfors så har jag läst några berättelser i denna och gillar även det jag läst här starkt.

Detta är den läsning jag ska ägna resten av lovet åt. Förhoppningsvis hinner jag läsa ut The Battle of the Labyrinth och seriealbumen, då är jag faktiskt riktigt nöjd. Förutom det hoppas jag att jag ska hinna skriva någon recension som jag sedan kan publicera och även en kvartalsrapport (som jag har börjat med istället för sammanfattningar efter varje månad), men denna kommer först nästa vecka eftersom att jag behöver bra internetuppkoppling för att inte bryta ihop när jag sammanställer ett sådant inlägg.

Då vet ni ungefär vad jag kommer att läsa inom den närmsta framtiden samt vilka inlägg som kommer att dyka upp här på bloggen. Ha en fortsatt bra vecka! :)

Hobbiten

Titel: Hobbiten

Författare: J.R.R. Tolkien

Serie: - 

Antal sidor: 279

Förlag: Norstedts

Utgivningår: 1937 (min utgåva: 2012)

Hobbiten Bilbo Secker dras med på ett äventyr av trollkarlen Gandalf grå. Tillsammans med dvärgen Thorin Ekensköld och hans män ska de röva bort en stor guldskatt som vaktas av den eldsprutande draken Smaug. På vägen stöter de på hjälpsamma alver, jätteörnar och den store Beorn, men även ruskiga troll och vättar. I en mörk grotta uppe i bergen möter Bilbo dessutom den slemmige Gollum, som äger en magisk osynlighetsring. En ring som kommer spela en viktig roll i berättelsen.

Efter att ha läst ca 100 sidor av Ringens brödraskap och fastnat där, oförmögen att kämpa mig vidare genom boken har jag inte haft någon större lust att läsa J.R.R. Tolkiens allra första bok, Hobbiten. Ödet verkade tydligen ha andra planer för mig, för nu har jag läst den. Tack vare min allra bästa lillasyster som köpte den åt mig i julklapp. Vill bara säga en sak till dig: tack!

Boken handlar alltså om Bilbo Baggins, eller i den svenska översättningen Bilbo Secker. En liten hobbit som bor på Säcks ände. En karaktär jag inte anade hur mycket jag skulle tycka om innan boken var över. Bilbo Secker är en helt fantastisk karaktär och en väldigt annorlunda karaktär om man jämför med dagens karaktärer i nutidens böcker. Varje sida som passerade gillade jag Bilbo mer och mer och när det var dags att stänga boken och lämna världen ville jag verkligen inte det. Jag ville klamra mig fast vid boken så länge jag kunde, vilket jag faktiskt också gjorde. Andra karaktärer som alla dvärgar, Gandalf, Beorn m.m var också väldigt bra karaktärer och var och en hade verkligen ett djup. Förutom Bilbo måste jag nog säga att dvärgarna i boken ligger mig extra nära om hjärtat.

Till skillnad från Ringens brödraskap så uppfattade jag att Hobbitens handling skred framåt i en mycket högre fart. I vissa partier var den lite segare, men i de partierna fanns det ofta något annat som kunde underhålla mig, t.ex. dialogerna mellan karaktärerna och alla upptåg de hittade på. Trots att boken var spännande och bra tog det rätt länge för mig att läsa ut den. Jag tror dels att det är för att jag inte ville att den skulle ta slut, men dels för att språket är ganska gammeldags eftersom att boken faktiskt gavs ut 1937.

Språket är alltså rätt gammeldags och det märker man mest vid ordval samt att det förekommer lite annorlunda fraser som man använde "förr i tiden" trots att detta är en nyöversättning från 2007. Språket var faktiskt inte något större problem, utan jag tycker faktiskt att språket passade väldigt bra till bokens innehåll samt dess karaktärer. Det kändes inte konstigt när karaktärerna talade mer gammeldags, utan det kändes bara naturligt. Det tror jag kan bero på att boken utspelar sig i en fantasyvärld, för jag hade mycket jobbigare med språket när jag läste Stolthet och fördom (recension kommer!).

Miljöerna i den här boken måste nog få ett eget stycke, tillsammans med Tolkiens otroliga fantasi. De var beskrivna mycket väl, men det var inte på något sätt tråkigt att läsa om hur allting såg ut, utan det var bara riktigt kul och mysigt på något sätt och det kändes verkligen som att jag var med Bilbo, dvärgarna och Gandalf på deras äventyr. Dessutom måste jag berömma mannens fantasi, helt otrolig. Jag skulle vara överlycklig om jag kunde få en femtondel av hans fantasi.

Som de flesta av er kanske har märkt så gillade jag boken väldigt mycket. Jag älskade karaktärerna och miljöerna, boken var väldigt spännande och jag kunde verkligen inte få nog av deras äventyr. Trots det känns det som att det är något litet, litet som saknas och jag har länge velat mellan att ge boken en fyra eller en femma. Jag älskar boken något förskräckligt, så jag har bestämt mig för att inte bry mig om den där lilla, lilla grejen. Om ni någonsin funderar på att läsa Hobbiten, gör mig en tjänst och gör det. Jag tror inte att ni kommer ångra er (eller jag hoppas i alla fall det), för det gjorde inte jag.

Betyg: 5/5
Bokens första mening: "I en håla i marken bodde det en Hobbit."
Originaltitel: The Hobbit

Den statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonkastet

Titel: Den statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonkastet

Författare: Jennifer E. Smith

Serie: -

Antal sidor: 206

Förlag: B. Wahlströms

Utgivningsår: 2012

Det måste vara den värsta dagen i Hadleys liv. Hennes pappa ska gifta sig med en kvinna hon aldrig har träffat och hon missar planet från New York till London. Nu måste hon vänta i flera timmar på nästa flyg som går till London. Men det är också dagen hon möter Oliver, drömkillen från England som ska ta samma flyg som henne. 

Under de följande 24 timmarna utspelar sig en oförglömlig kärlekssaga. En berättelse som får dig att tro att sann kärlek finns och att den kommer när du minst anar det. 

Boken med det långa, långa namnet som verkade som en riktigt mysig bok. Var den det då? Mysig? Absolut. Min typ av bok? Inte riktigt.

Man kanske märker att boken innehåller instalove pga dess titel och det är helt och hållet sant. Jag trodde dock att den skulle ske ännu snabbare än vad det visade sig att den gjorde, men det är enligt mig bara bra att det inte hände som ett knäpp med fingrarna. Huvudkaraktärerna hann i alla fall prata ordentligt med varandra och lära känna varandra lite grann innan de på något sätt kom fram till att de gillade varandra.

Bokens karaktärer var allmänt mysiga och gulliga. En stor del av boken cirkulerad kring Hadleys familj och relationerna inom den, vilket är ganska klassiskt och vanligt för contemporary YA. Här är det relationen mellan Hadley och hennes pappa som står i centrum, som har förstörts på olika sätt. Som jag oftast tycker i liknande situationer så anser jag att anledningen till att de var osams är ganska löjlig, men på något sätt tyckte jag att den samtidigt kändes ganska verklig, så jag tänkte inte dess mer på det utan fäste större fokus på andra saker. Hadley själv är ingen utsående karaktär som jag kommer minnas länge framöver, men jag minns att jag inte hade något emot att läsa från 'hennes' perspektiv (boken är skriven ur 3:e person). Oliver tycker jag var en mysig och gullig prick. Han kändes lite mer uttänkt och hade på något sätt en mer utförlig historia och bakgrund. Boken var ganska kort och därför kändes det som att man inte hann lära känna karaktärerna på djupet som man kanske hade gjort om boken varit lite längre. Så karaktärerna var överlag helt okej, men kändes lite platta jämfört med andra karaktärer i andra (kanske längre) böcker.

Jag tycker att boken är ganska seg i vissa partier och speciellt i början. Jag kom inte riktigt in i boken och jag fick som ingen kontakt med karaktärerna. Men när jag väl hade läst runt femtio sidor flöt det på riktigt bra och jag njöt av att läsa boken. Dels för att den var så pass "lätt" och mysig som den var och det kändes verkligen som att jag behövde läsa en lite lättare bok som inte var speciellt krävande och djup. När jag läste boken var jag inte så kritisk som jag brukar vara ibland och det är kanske därför jag inte hittar så många brister i boken som jag kanske skulle ha tänkt på i vanliga fall. En sak jag vill passa på att påpeka är att boken är skriven från 3:e person. Det brukar faktiskt inte spela någon större roll för mig, men när jag läste den här boken kände jag att jag skulle ha uppskattat den mer om den var skriven i 1:a person istället för 3:e.

Slutligen kan jag säga att jag rekommenderar dig att läsa den här boken om du vill ha något lättare, eller något som går snabbt att läsa ut. Den var underhållande de få timmar det tog att läsa ut den och jag vill läsa författarens nya bok som verkar vara något i stil med den här. Om du däremot är riktigt emot instalove så tror jag inte att det här är någonting för dig, men om du känner dig sugen på att läsa boken tycker jag att du absolut ska ge den en chans. För mig var den dock bara en medelmåttig bok, som var riktigt mysig och härlig att ge sig in i.

Betyg: 3/5
Bokens första mening: "Det kunde ha slutat annorlunda på så många olika sätt."
Originaltitel: The Statistical Probability of Love at First Sight

Tack för recensionsex B. Wahlströms!

Den vita katten

Titel: Den vita katten

Författare: Holly Black

Serie: Berörarna, bok 1

Antal sidor: 282

Förlag: Ponto pocket

Utgivningsår: 2012

Övrigt: Tack för recensionsex B.Wahlströms!

Tänk om dina drömmar plötsligt kändes mer verkliga än dina minnen?

Cassel Sharpe kommer från en släkt som i århundraden kunnat manipulera känslor, minnen, lycka och död de är berörare. Beröring är olagligt, vilket gör dem alla till brottslingar. Men Cassel, som är den yngste sonen till en känsloberörare, har inte den förmågan. Hans mörka hemlighet är av en annan sort för tre år sedan dödade han sin bästa vän Lila.

Cassel har sedan dess omsorgsfullt upprätthållit en så gott som normal identitet, eftersom allt han vill är att förtränga de oerhörda skuldkänslor han bär på. Han försöker också undvika sin familj, som han vet samarbetar med maffian. Men när hans skrämmande mardrömmar om en vit katt sammanfaller med hans två bröders hotfulla beteende, så känner han instinktivt att något är mycket fel, och fasaden rämnar. Bit för bit börjar Cassel pussla ihop trassliga minnesfragment, och med det uppdagas en konspiration långt mer komplicerad och farlig än han kunnat ana.

Den vita katten var den första boken jag läste 2013. Det var inte direkt en fullpott, men den var faktiskt riktigt bra och mycket bättre än jag trodde att den skulle vara. När Den vita katten släpptes för första gången 2012 var jag inte speciellt intresserad av den då det inte verkade vara min typ av bok och handlingen inte lockade mig. Men när den släpptes i pocket med det här snygga omslaget läste jag igenom handlingen än en gång, och då tänkte jag att jag borde ge boken en chans. Så jag fick hem boken som recensionsex av B. Wahlströms och jag ångrar definitivt inte att jag läste den. 

Huvudkaraktären i boken är Cassel, och även fast jag vet hur himla dumt det är så trodde jag att jag inte skulle gilla boken lika mycket för att den var skriven från en killes synvinkel. Jag vet redan att det inte är så, och i själva fallet är flera av mina favoritböcker skrivna från en killes synvinkel (The Perks of Being a Wallflower, Harry Potter, Percy Jackson m.m) så det är helt enkelt hur dumt som helst. Jag fann det dock inte konstigt alls att se allting genom Cassels ögon. Han var smart och på något sätt mer än vad jag hade trott när man först fick träffa honom i första kapitlet. Jag tycker att det är bra att författaren har gett karaktärerna ett bra förflutet och en historia, som t.ex. Cassel som hade dödat sin bästa kompis när han var yngre, men även andra detaljer och liknande som faktiskt gör stor skillnad och gör dem mänskligare på något sätt. Jag tycker överlag att karaktärerna var mycket bra och att Black lyckats riktigt väl med att skapa trovärdiga karaktärer med en intressant bakgrund.

Själva fantasivärlden i boken är väldigt spännande och annorlunda. Jag har inte läst något liknande förut, och jag tycker att författaren lyckats bra med att få även själva världen trovärdig. Det var faktiskt inte svårt att föreställa sig att det skulle kunna se ut så som det gör i boken. Det som ger ett litet minus är att jag i början inte förstod riktigt konceptet med den "värld" som Black målat upp, gällde det över hela världen? Eller bara i en viss del av världen/ett land? Det hade fått vara lite tydligare för min del.

Sett till bokens fart och spänning måste jag säga att det var hyfsat bra där också. Boken var en av de mest spännande böcker jag läst på ett tag och i vissa partierna kändes det som att sidorna flög fram. Det är även en av de få YA böcker jag läst som faktiskt innehåller ett hyfsat genomtänkt mysterium. Jag fick höra att boken innehöll en tvist, men tråkigt nog listade jag ut den efter 50-70 sidor.

Sammanfattningsvis är jag glad att jag bestämde mig för att läsa boken, då den visade sig vara riktigt bra. Jag ska försöka läsa andra delen, Den röda handsken så snabbt jag kan, men jag vill gärna vänta till den kommer ut i pocket så att den matchar detta (för övrigt ursnygga) omslag. Jag tycker att alla som tycker att den verkar bra, eller de som gillar böcker med annorlunda koncept ska ta och läsa den. Den är inte speciellt lång, så egentligen: om du har tid över, läs den här boken.

Betyg: 4/5
Bokens första mening: "Jag vaknar barfota och omtöcknad på kalla skifferplattor och drar ett djupt andetag av den isande luften."
Originaltitel: White Cat
Uppföljare: Red Glove/Den röda handsken (bok 2), Black Heart (bok 3), Untitled (bok 4)